Förlossningen
Kom på att jag har inte skrivit något om min förlossning. Inte för att det är så mycket att skriva om för den gick så snabbt så jag hängde knappt med.
Det helade började vid ett på natten fredagen den 13 Juni(13 dagar efter beräknat förlossningsdatum). Gjorde skit ont. Som mensvärk fast ännu värre. Men det va en smärta som fanns där hela tiden. Så jag blev lite orolig och ringde till bb. Dom sa att jag kunde komma in om jag ville. Så gick in till sovrummet och försökte väcka Fredrik. Efter några minuter fick jag honom att fatta att vi va tvungna att åka in. Kom in vid 01:45 ungefär fick hjälp direkt. Jag va inte öppen något och vattnet hade inte gått. Dom satte på ctg och skulle kolla men det va inget. Så dom ville skicka hem mig. Men jag vägrade för det gjorde så satans ont. Dom kollade mig igen vid 03:00 och då va jag öppen 2 cm men fortfarande inga regelbundna värkar. Vid 03:30 fick jag lite smärtstillande. Men hjälpte fan inget. Trött som jag va med inte sovit på typ 24 timmar. Vid 04:00 tittade dom igen då va jag öppen 3-3,5cm ungefär. Dom satte på ctg nu kom värkarna mer regelbundet. Vid 05:00 hade jag inte öppnat mig mer och vattnet hade fortfarande inte gått. Dom gav mig lustgas men den skiten hjälpte inget. Fick ont i huvudet och kräktes av den. Så vid 05:30 kom min räddande ängel in i förlossningsrummet, narkos läkaren. Dom gav mig epuidral. Och det va räddningen för sen kunde jag vila lite. Visst värkarna kändes ju fortfarande men gjorde inte alls så ont. Vid 07:00 gick vattnet och vid 07:30 tittade dom och då va jag öppen 8 cm. Men det tar en stund till sa dom. Vid 08:00 va jag öppen helt och vid 08:15 kom krystvärkarna. Men det trodde inte barmorskorna men dom kollade och det va verkligen så. Började krysta vid 08:20 Och vid 08:36 kom lille Leo till världen. 4350g och 55cm lång.
Så hela min förlossning (från det att jag började öppna mig) till att Leo kom tog ca 5½ timme. Från det att vattnet gick tog det ca 1½ timme. Så ganska så snabbt gick det. Men ganska så skönt det så man slapp ligga där och ha ont.
Men det va inte så farligt att föda barn som jag hade tänkt mig. För det är värkarna som var värst. Krysta va inte så farligt och när dom väl är ute kommer man knappt ihåg att man har haft ont :)
Det helade började vid ett på natten fredagen den 13 Juni(13 dagar efter beräknat förlossningsdatum). Gjorde skit ont. Som mensvärk fast ännu värre. Men det va en smärta som fanns där hela tiden. Så jag blev lite orolig och ringde till bb. Dom sa att jag kunde komma in om jag ville. Så gick in till sovrummet och försökte väcka Fredrik. Efter några minuter fick jag honom att fatta att vi va tvungna att åka in. Kom in vid 01:45 ungefär fick hjälp direkt. Jag va inte öppen något och vattnet hade inte gått. Dom satte på ctg och skulle kolla men det va inget. Så dom ville skicka hem mig. Men jag vägrade för det gjorde så satans ont. Dom kollade mig igen vid 03:00 och då va jag öppen 2 cm men fortfarande inga regelbundna värkar. Vid 03:30 fick jag lite smärtstillande. Men hjälpte fan inget. Trött som jag va med inte sovit på typ 24 timmar. Vid 04:00 tittade dom igen då va jag öppen 3-3,5cm ungefär. Dom satte på ctg nu kom värkarna mer regelbundet. Vid 05:00 hade jag inte öppnat mig mer och vattnet hade fortfarande inte gått. Dom gav mig lustgas men den skiten hjälpte inget. Fick ont i huvudet och kräktes av den. Så vid 05:30 kom min räddande ängel in i förlossningsrummet, narkos läkaren. Dom gav mig epuidral. Och det va räddningen för sen kunde jag vila lite. Visst värkarna kändes ju fortfarande men gjorde inte alls så ont. Vid 07:00 gick vattnet och vid 07:30 tittade dom och då va jag öppen 8 cm. Men det tar en stund till sa dom. Vid 08:00 va jag öppen helt och vid 08:15 kom krystvärkarna. Men det trodde inte barmorskorna men dom kollade och det va verkligen så. Började krysta vid 08:20 Och vid 08:36 kom lille Leo till världen. 4350g och 55cm lång.
Så hela min förlossning (från det att jag började öppna mig) till att Leo kom tog ca 5½ timme. Från det att vattnet gick tog det ca 1½ timme. Så ganska så snabbt gick det. Men ganska så skönt det så man slapp ligga där och ha ont.
Men det va inte så farligt att föda barn som jag hade tänkt mig. För det är värkarna som var värst. Krysta va inte så farligt och när dom väl är ute kommer man knappt ihåg att man har haft ont :)
Kommentarer
Trackback
